Inlägg

Visar inlägg från december, 2020

Breven

I ett par år har jag skickat brev och vykort till farfar, små påminnelser om att jag tänker på honom och att jag älskar honom. Det är 133 dagar sedan han gick bort nu. Jag har en hel bunt med vykort adresserade till honom i min byrålåda. Han har ju liksom alltid funnits med mig, hela mitt liv har han varit där, så att skriva några rader går av bara farten. Fortfarande. 

December 2020, Gävle

När hyran är betald har jag 80 öre kvar av lönen. Japp, du läste rätt. 80 öre. Då jag är sjukskriven 75% får jag sjukpenning från Försäkringskassan, enligt deras beräkningar har jag rätt till ungefär 2700kr. Pengarna jag får ska räcka till mat, hygienartiklar, försäkring, telefon, a-kassa, kläder, medicin och eventuella nöjen. Jag vet att jag inte är ensam i den här sitsen, det är fler än jag som får vända på slantarna. Jag vet det för att jag ser kön till Matakuten ringla flera meter lång. Jag vet det för väntrummet på soc är fyllt till bredden. Jag vet det för att det sitter en lapp på dörren till kyrkans hus att kölapparna är slut. Jag vet det för jag har sett människor ligga och sova på backen i kylan. Jag skriver inte det här för att få uppmärksamhet eller för att någon ska tycka synd om mig, jag skriver det här för att någonstans är någonting jävligt fel i systemet. Vad fan Sverige, gör om och gör rätt!

Ångesten

Ångesten är stark. Ångesten är högljudd. Den är stor som Mount Everest.