Gamla dagböcker

Jag tittar i gamla dagböcker, jag har så många fina minnen. Men det är också väldigt mörka tankar, så mörka att jag faktiskt är lite förvånad över att jag fortfarande lever. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Håll käften

Sedan jag började äta psykofarmaka har jag gått upp väldigt mycket i vikt. Sanningen är att jag väger dubbelt så mycket som jag gjorde innan jag började med medicinerna år 2015. Det har tagit hårt på mig, inte det att jag påminner om en säl, (jag gillar sälar) utan för att jag har svårt att göra vissa rörelser som jag gjorde förut, jag orkar inte lika mycket som förut och kläderna passar inte. Många tror sig också ha rätten att uttrycka sina känslor om min kropp, jag är tjock, äcklig och lat. Men ingen jävel ska säga åt mig att jag är lat och inte försöker. Jag går ofta promenader och tränar faktiskt också. Igår gick jag 30'000 steg. Idag har jag gått 12'000 steg och då är klockan inte ens tio på förmiddagen. Jag försöker och jag gör mitt bästa så håll käften.  
Läs mer

Det minsta laget

"Ska du verkligen äta det där? Du är ju inte i minsta laget. Förut var du så smal och fin." Det sitter åtta vuxna runt bordet och ingen säger någonting när hon kastar ur sig sin avsky. Alla sitter tysta, håller käften. Kanske håller de med.
Läs mer

Sov i ro

Nu har han fått ro, farfar, nu har han somnat in. Jag var till sjukhuskapellet igår eftermiddag och tog farväl. Han såg ut som om han sov, som om han skulle vakna upp när som helst. Jag lyssnade efter hans brummande snarkningar men de kom aldrig. Jag sjöng Amazing Grace för honom innan jag gick och i mitt huvud hörde jag hur han sjöng med. Det känns som om jag går i slowmotion och världen runt omkring springer på som vanligt. Ingen verkar veta att vi förlorat en av de vackraste.
Läs mer