I mitt autism-land
Ofta
blir jag tillsagd att vara stilla, men det känns som om hjärtat ska sluta pumpa
om jag inte rör mig. Jag känner mig ofta som en fånge i min egen kropp, så
länge jag håller mig i rörelse kan jag koppla av lite grann.
Sov i ro
Nu har han fått ro, farfar, nu har han somnat in. Jag var till sjukhuskapellet igår eftermiddag och tog farväl. Han såg ut som om han sov, som om han skulle vakna upp när som helst. Jag lyssnade efter hans brummande snarkningar men de kom aldrig. Jag sjöng Amazing Grace för honom innan jag gick och i mitt huvud hörde jag hur han sjöng med. Det känns som om jag går i slowmotion och världen runt omkring springer på som vanligt. Ingen verkar veta att vi förlorat en av de vackraste.
Kommentarer
Skicka en kommentar